Det där med fötterna
hade med åren blivit ett märkbart problem.
Ibland försökte hon piffa upp dem.
Med lite fotvård.
Och det där röda nagellacket hon köpt på rea.
Men hon hade aldrig orken att fila klart.
Och det där jävla lacket fastnade.
Överallt och ingenstans.
Det var bara att ge upp tänkte hon.
Fötterna levde ju iallafall sina separata liv.
Långt bortom hennes förmåga.
Så hon drog på sig nylonstrumporna igen.
Och maskan hon rev upp med lilltånageln?
Den lagade hon.
Med det röda nagellacket.
Tiden till att gå.
Sommar snart till ända.
Önskar jag kunde få
timmarna att vända.
Men tiden är konstant.
Den går ej att rucka.
Så här sitter jag, en tant.
Och över åren sucka.
Här är han.
Min livskamrat sedan 44 år tillbaka.
Brummelman.
Nött och skör.
Precis som jag.
Insvept i ett örngott av retrotyg.
Typ som jag.
Han följer mig genom livet.
Brummelman.
Den första juli fyller jag år.
Ångesten väntar runt hörnet.
Därför har jag köpt en födelsedagspresent till mig själv.
Som pepp, liksom.
En av mina favoritsysslor är att sova.
Därför går presenten i sömnens tecken.
Jag menar, kan jag sova bort min födelsedag vore det ju toppen.
Särskilt i lakan som heter Rosmumin.
Det rensas i bildarkivet på förlaget. Och vi som jobbar där får ta det vi vill ha.
Det har jag gjort.
Kolla vilken skatt jag snubblat över. Originalillustrationer till barnböcker och läromedel. Gissa om jag ska rama in och hänga upp.
Här kommer ett axplock av det jag hittat.
Visst är det fantastiskt!