Igår skrev jag om att vara blind för det man har.

Idag följer jag upp med saker som blivit osynliga.

  
De här tingen står i hyllan ovanför min säng.

Jag tittar nästan aldrig på dem. Tänker inte på dem. Trots att de alla är en del av min historia.

Faunimuminsarna som jag köpte för en tia styck på en bakluckeloppis. Kakburken jag fick av en kompis för länge sedan. Enid Blytonböckerna med minnen om barndomen och med snyggaste omslagen ever. Damerna jag samlat så fanatiskt på. Två rävar, en med bruten svans och en jag fick för att den påminde givaren om mig. Klossarna med bokstäver på som var ett av mina dyraste köp men som talar till mig med sina vackra färger. Äpplet i keramik som jag fick på min tjugoårsdag.

Alla sakerna är små delar av mig. Kanske dags att titta på dem oftare än jag gör nu. I alla fall de dagar jag tappat bort mig själv …

Annonser