består i att jag kan använda den i mitt dagliga liv.
Utan att ängslas över att stöta en perfekt yta.
Och visst är den vacker?
Min fina Picknickskål.
Trots sina blessyrer.
Eller kanske…
just för sina blessyrer.
Blott och bart!
14 kommentarer på Glädjen med en kantstött skål…
Glädjen med en kantstött skål…
14 svar till ”Glädjen med en kantstött skål…”
-
I love picknick!!! Både porslinet och företeelsen!
-
Samma här!
-
-
Håller med fullständigt! Ibland är man nog lite väl kritisk i sin strävan efter perfektionism – en nagg som är liten eller en krackelering som man kan täcka över behöver inte störa helheten. Charmen kan bestå i det övriga man ser 🙂
-
Precis min åsikt också! 🙂
-
-
Oh, jag hade en sån! Fast den åkte i golvet i sommras o jag lär ju inte få tag i nån ny. Fast jag har bestämt mig för att bara köpa grejor jag törs använda
-
Bra där! Vill också använda de saker jag loppar 🙂
-
-
Mycket fin! Tänker ofta att man ju ska använda allt det fina. Då får man ju glädjas mera åt det. Är ju synd om man är så rädd om det att man inte vågar använda.
-
Håller helt med! Varför annars samla på sig saker? 🙂
-
-
Har även jag en kantstött Picknickskål som vi hade i det dagliga livet när jag var barn och därför kan den fortsätta att vara med precis som du säger utan att man behöver vara extra försiktig!
-
Härligt!
-
-
Jättefin juh, precis som den är tycker jag med! har så många kantstötta fina..men de fungerar ju och får vara med i våra skåp. tycker om..
kramar Lycke
-
Så är det! Kram!
-
-
Jag köper i princip bara porslin och keramik med skavanker. Det gör inte så mycket om en katt river ner tex. en City-kruka som jag köpt för 10 kr pga. några sprickor som inte syns. Det enda som inte används till vardags är mina Trio tekoppar i nyskick med tillhörande asietter, de sparar jag till festfikat men allt annat används. Det är mycket roligare att faktiskt kunna servera sin gratäng i en lite missfärgad Picknickform än att den står tom och perfekt i skåpet.
-
Precis! Heja lite nött 🙂
-
Tant Emmas bravader 