Idag har jag varit på feministisk marknad på Nalen.
Det var galet mycket folk på plats.
Och många utställare, bland annat begåvade Lille-Lo (kolla hennes insta #lille_lo). Hon syr barnkläder och huvudbonader av retrotyger. Och hon har precis öppnat en egen butik i Sickla.
Jag köpte mig ett prickigt och varmfodrat pannband.
Sedan hittade jag ett bord med roliga smycken. Kreatör är madebyessmoo. (#madebyessmoo på Insta).
Jag köpte ett par örhängen av henne.
Trapphustavla var på plats. Kolla in på #trapphustavla.
Och sedan hittade jag en ung, begåvad illustratör. Kolla in henne på www.matildastranberg.se.
Jag köpte några små kort och en hjärtpin av henne.
På vägen ut hade jag kunnat byta till mig en stickling. Men jag hade inte med mig något bytesobjekt. Tusan också.
Det här var en kul och kreativ marknad med många skickliga kvinnliga kreatörer.
Hurra för detta initiativ!
Ja vad tusan händer?
Min bok Gurktjuven (en kapitelbok för barn i åldrarna 6-9 år) kom ut i början av februari.
Nu har jag ägnat supermycket tid åt att få folk att upptäcka boken, och hur bra den faktiskt är. Jag har kontaktat bokbloggare och recensenter. Jag har puffat för boken på Instagram och jag har mejlat hur många bibliotek som helst och tipsat om boken.Det låter kanske konstigt att hålla på så där. Men det är en annan del av författarskapet. Att nå ut, att marknadsföra sig själv och sin bok.
Personligen kan jag tycka att det är roligt. Men samtidigt är det ju urläskigt. Tänk om de inte gillar det de läser? Nu har boken i och för sig fått jättefina recensioner. Men ändå. Läskigt och pirrigt.
I tisdags stod jag och ett gäng författare och signerade våra böcker på ICA Maxi Lindhagen.
Det var en annorlunda upplevelse minst sagt.
En sak som gjorde mig glad är att jag hittade Gurktjuven i hyllorna på den anrika boklådan Hedengrens som ligger vid Stureplan.
Det känns lite speciellt att se sitt lilla alster i en butik.
På tal om boklåda så kommer jag och två författare till ha bokprat på Bysis den 10 mars. Bor du i Stockholm och gillar barnlitteratur är du hjärtligt välkommen.
Det är lite lustigt med den här bloggen.
När jag startade den var jag helt planlös när det gällde innehåll och inriktning. Jag var bara jättelycklig över att jag lyckats fixa en alldeles egen blogg. Jag saknar faktiskt den tiden. Jag var helt ostrategisk, sprang på alla bollar, tog jättefula bilder och inläggen varierade från högt till lågt. Men ack så skoj det var! Och kreativt.
Sedan hamnade jag av olika anledningar i retrosvängen. Jag bloggade om mina loppisfynd och min inredning. Jag blev medlem i ett retonätverk, fick många följare och var med i tidningar och fick blogga för en stor antiksajt. Jag bloggade även om retrotyger och alla fina klänningar jag lät sy upp. Det var en fantastiskt rolig tid. Jag njöt för fulla muggar.
Allt detta slutade abrupt när jag under ett års tid skulle leva i en evakueringslägenhet och fick packa ner alla pinaler. När jag insåg att jag på mina 36 kvadratmeter lyckats få ihop 92 lådor med bara loppisfynd fick jag ett sammanbrott. Under året i diasporan och när jag sedan återvände och inredde mitt hem igen, sålde jag av det mesta av allt jag samlat på mig. Jag kände mig helt dränerad. Jag slutade i princip att gå på loppisar. Jag bara stängde av. Och bloggen, min älskade blogg, dog i princip ut.
Och nu, nästan sex år efter mitt första inlägg har jag börjat blogga lite igen.
Och jag känner en liten spirande glädje i att återvända hit.
Så ni som följt mig under åren. Jag hoppas ni hänger kvar. Jag kommer återgå till min allra första utgångspunkt. Att skriva om ditten och datten. Ta skitfula bilder och bara vara här.
Det blir nog bra. Eller rättare sagt. Det kommer bli bra.
Over and out för den här gången!
Tant Emmas bravader 